Den hypade vampyren

I tider då vampyrer är de hetaste i media, ja jag syftar på tonårs chickflick filmerna "twilight" & new moon ( har ej sett någon av dem, men verkar skitdåligt) och "true blood" ( har definitivt sett och det är skitbra) och filmversionen av John Ajvinde Lindkvists "låt den rätte komma in" ( boken suverän, filmen helt ok) så kan jag inte låta bli att förundras över Karin Winthers utseende.
I och för sig är hon otroligt vacker, men hela hennes uppenbarelse fullkomligt andas av cool mystisism och märkvärdig lillgammelhet. Hon är ung men skulle kunna vara en sådär 120 år egentligen. Titta bara på de stora ögonen, den bleka huden, de röda läpparna och tillstymelsen till vassa hörntänder.

Är hon inte den perfekta svenska vampyren? jag gillar det.

I landet där det flödar av mjölk och honung

Är inte så mycket för efterrätter, är ingen gottegris på det viset att jag gillar sötsaker. Har alltid gillat mat mer, mycket mat. Sen har jag i och för sig en fablaisse för andra saker som är onyttigt. Älskar chips nästan mer än någonting annat. Mat som är friterat, stekt i mycket smör och med massor av grädde njuter jag verkligen av.

Nyligen har jag dock blivit väldigt förtjust av en liten enkel efterrätt som är helt underbar och som jag känner att jag måste dela med mig av. Den består endast av fil och honung.

Här är receptet:

Ta fram en lämplig serveringsskål ( gärna ett martiniglas för att göra det hela lite mer lyxigt)
Häll upp fjällfil ( viktigt att det verkligen är fjällfil och ingen annan sörja) nästan hela vägen upp till kanten.
Sprinkla över flytande honung i valfri mängd.
Ta fram en tesked, sätt dig ner och njut.

Helt fantastiskt gott, och inte så onyttigt heller. Att den sen slår de flesta efterrätterna ganska hårt på fingrarna är något som är helt säkert.

Prova så får ni se!