on the rail

påbörjade i morse min 11 timmars resa upp till östersund och är hyfsat sliten.
Som den tidsoptimist och dålig planerare var jag tvungen att stanna uppe och tjuvtvätta i natt, vilket gjorde att jag inte kom i säng förrän omkring tre i morse, tänkte att de spelar ju mindre roll då jag kan sova hur mycket som helst på tåget, allra helst med tanke på att jag naturligtvis åker första klass och då borde vara förskonad från skrikande barn, trängsel och hundar.
Tji fick jag när de i lund steppar på tre övermogna styrelse gubbar från nåt mindre viktigt skånskt företag ( skulle tippa på att de ligger i höör eller nåt) och jädrar i mig vad de tjattrar. De sitter här brevid mig och går på som värsta syjuntan, fattar inte att de pallar!
Har dragit på mig lurarna och försöker lyssna på musik, men deras grötiga brölande överröstar allt. En av herrarna har dagen till ära smällt på sig en gul flanell skjorta, svarta urtvättade jeans och som grädde på moset, en brun skinväst.
Borde det inte vara spöstraff på tjattrande i första klass? klart man kan få prata, men jag tycker nästan att man på första klass vis borde sköta sina dialoger diskret viskandes med huvuden tätt ihop. Men numera så är ju skillnaden mellan första och andra klass marginell. det rör sig oftast inte om mer än ett par hundralappar emellan, vilket helt klart är värt det om man ska åka långt. Men allvarligt, lite standardhyfs borde väl även den enklaste styrelsegubbe ha...även om man är från den skånska landsbygden..

jag vill sova nu!!

månadens whiskytips

Min whisky är inte från exakt samma tappning men jag har sedan en månad tillbaka en av de godaste whiskys jag någonsin smakat. Prislappen på ca 1000 kr ( beställning från tysklands färjan)
avskräcker, men är värt varenda krona.

Linkwood 23 årig. Litet destileri som precis som Port Ellen inte längre existerar. Så har du en slant över så kan jag väl rekommendera att du investerar i en sådan här goding.

Veckans Inköp

Blev så inspirerad efter några mycket trevliga cigarrer som jag fick i julklapp att jag tagit för vanan att då och då köpa några. Eftersom jag dock fått höra att cigarrer blir dåliga efter bara några veckor om de inte får ligga i en humidor så har jag väl lite stressrökt upp dem. Lite vansinnigt med tanke på att det är några billiga doningar direkt.

Kändes dock som att det var lite väl gubbigt att gå och köpa en Humidor. men nu har jag i alla fall gett efter för min impuls och gått och köpt mig en "Don Salvatore Humidor"( min ser ut som den på bilden fast blå) Jag måste erkänna att den gjorde mig glad, och det kan man ju ha sina funderingar kring. Jag har ännu inte fyllt 30 år, men intressemässigt så tycker jag om klassiska 50+ nöjen
Jag menar, jag samlar på whisky, äger en humidor ( med fina cigarrer i ) gillar god mat, och att titta på "på spåret"

fattas nu bara att jag börjar lira golf och skaffar mig en "herrbetjänt" och för er som inte vet vad en sån är, så kan jag tala om att det är en typ av hängare som man hänger sina byxor på för att inte förstöra pressvecken..

Tragiskt eller hur?

Veckans NoNO

Gör aldrig misstaget och gå på stand up club själv. Två av mina polare ställde in i sista minuten och jag fick för mig att jag ändå borde ha det roligt, Jag menar man garvar ju inte bara för att man har kompisar där, man kan väl garva åt själva skämten eller hur? ja..det förutsätter kanske att det ska vara roligt där i och för sig, och det var det inte alls.

Jag satt på min stol och stressdrack öl ur flaskan med syftet att om jag blev lite berusad så kanske jag skulle tycka det dummerjönsarna på scenen sa var roligt...effekten blev att jag blev trött istället.

Den enda som egentligen var lite rolig var min rekommenderade medbloggare "en man med ett skägg" alias Kalle Lindh. Att han ägnade ca 10 min åt göra en variant på Robert Gustavssons "nä jag är inte bitter" för att han inte vann det stora bloggpriset var dock riktigt tjatigt och urtråkigt. Han kom igång sen och ägnade resten av tiden åt en anekdot om Arne Weise som bitvis var rätt kul...men samma sak där, han drog ut på det för länge så att de blev tjatigt och man undrar om han antingen inte har material tillräckligt för att kunna skoja under 12-13 minuter eller om han bara inte har känsla för när man ska sluta och vad som är roligt eller inte.
Bra bloggar skriva han dock, så vill ni se honom i sitt rätta element läs den istället, som stå uppare finns det mycket i övrigt att önska

I Pausen söker jag febrilt efter något bekant ansikte som man kanske kunde snacka med, istället så känner jag mig som en flipperkula studsandes mellan folk som uppenbarligen tyckte att jag stod i vägen hela tiden...

Tillslut så får jag äta upp min önsking när dyker det upp ett halvbekant ansikte som visar sig efter presentation vara en tillfällig dambekant från i somras. Situationen blir nu riktigt krystad och när jag sen försöker fly och det visar sig att hennes plats är exakt framför mig och jag blir tvungen att igen utbyta en gäng till stela leenden och höjda ögonbryn så lovar mig att aldrig gå på stand up ( åtminstone inte själv och kanske på lite mer kvalitativ underhållning än "oslipat"

Månadens mest oroväckande

Det har varit val och krig i Israel under den senaste månaden, och det parti det gått riktigt bra för är högernationella Yisrael Beytenu. Toppledningen består av ryska immigrant judar och de har vunnit många röster på att vilja rensa ut alla som inte är judar från Israel, framförallt vill man kasta ut alla araber, och då inte bara från det som i dag kallas israel utan även från västbanken..

När deras ledare Avigdor Lieberman står och hetsar upp folkmassorna och i princip agiterar för ett "rent Israel" och "Judeland för Judarna" så finner jag det åtminstone mycket obehagligt...

Att jag dessutom har starka minnen från Västbanken där militärjeepar med Judestjärnan i största display och soldater med megafone skriker ut att det är utegångsförbud....bidrar till den mycket märkliga känslan...

Vad är det som händer??

månadens uppkomling

När man ändå snackar om Lindsay Vonn så kan det också vara värt att nämna den unga schweiziskan Lara Gut. Endast 17 så gör hon helt makalösa tider och håller till bland de 10 främsta i världen. Liten och späd så flyger hon i princip ner för backen. Jämför man klumpedunsen Anja med henne så ser man ganska tydligt att även om det sägs att Anja är i god form så är det här framtiden finns.

Go lara!

månadens coolaste tjej

Jag var kanske en av få som brydde mig om att kolla på alpina VM i Val D´Isere, och även om jag inte förväntade sig mycket av Anja Pärson så gjorde hon ändå mig grymt besviken.
Roligare var det att se Helylle amerianskan Linsey Vonn som har dominerat hela säsongen och spöade Anja rejält, och alla andra också.

I morse under en vanlig världscup åkning såg det dock ut som att anja skulle fixa när hon låg före med över en och halv sekund vid andra mellantiden, men precis som man kunde föreställa sig så åkte hon ur.

Istället spöade Lindsay alla istället, att hon ser riktigt bra ut gör ju inte det tråkigare att titta på..

Ny tid ny stil och en okrispig tillvaro

Nytt år och som brukligt sig bör så gäller det att lägga till sig med ny stil och nya vanor. För min del så lovar jag härmed högtidligt att 2009 ska bli mitt år! Jag har som jäsig it-snubbe under 2008 lagt på mig för tok många kilon och eftersom jag fyller 30 detta år så har jag lovat mig själv att jag definitivt inte ska se ut som en degbulle den dag i oktober jag ståtar med att ha ungefär halvvägs kvar till pensionen. Man blir ju äldre och när min käre mor var här under julledigheten så var hon inte sen att påpeka att sådana gubbiga saker som kolestrol och blodvärden och allt sånt bör man tänka på i större utsträckning än tidigare. Jag sticker inte under stol att min livsstil under de senaste åren har varit ganska långt ifrån hälsosam. På tok för lite träning, en hel del alkohol och halvtaskiga matvanor. Jag är ju i grund och botten en riktigt lat jävel som gillar att njuta av livets goda, och med det menar jag framförallt just mat och dryck. Men de måste bli ändring på det, har nog tagit ut svängarna där lite för mycket. Så från 1 Januari så har jag dragit ner ordentligt på alkoholhaltiga drycker ( under januari ska jag försöka mitt bästa från att hålla mig i från den alltid så uppskattade after work ölen), jag äter nyttigt och gör mitt bästa för att få lite vardagsmotion.

Det tråkiga i det hela är ju okrispigheten. Finns nästan ingenting som är krispigt med att leva nyttigt. jag försökte för ett par år sen lansera ordet "krispigt" som något odelat positivt, ett uttryck som ska vara synonymt mes bra, fantastiskt, coolt, häftigt, ballt och roligt.
Det gick inget vidare och jag var väl själv inte tyvärr tillräckligt trogen min egen lära heller. Men tänk på saken, devisen "alla goda ting är krispiga" är definitivt en sanning.
Chips, krispiga strips ( i skåne envisas de med att kalla det pommes) och snacks i övrigt är ju himmelriket definierat. Och tänk på alla tråkiga ätbara ting som blir så mycket bättre om man adderar lite krispighet. En torrt bröd blir snabbt en njutning om man bara rostar det. Grönsaker som rotsaker, allt blir godare om du slänger i dem i ugnen och krispar upp dem lite. Jag skulle säga att själva essensen för det goda är krispigheten.

Jag menar om du beställer in en creme brulé på krogen så är det ju faktiskt krispigheten man är ute efter, utan den där krispiga ytan så är ju anrättningen inte egentligen mer än ägg och grädde, men släng på en krispig sockeryta och helt plötsligt sitter du där men en smarrighet som kan få det att vattnas i munnen på vem som helst.

fler exempel, En frukostflinga uppblött i mjölk är ju kanske bland det äckligaste som finns, men så länge dina corn flakes håller sig krispiga så är det ju en sensation för smaksinnet.

Det finns en smakmässig anledning varför man i vissa anglosaxiska länder har en tradition av att djupfritera allt möjligt från snickers och mars till pizza och kyckling och skor. Det blir krispigt!
och det blir antagligen gott, har aldrig prövat en friterad snickers, så jag kan bara gissa.

Men huvudpoängen att krispigt är också synonymt med onyttigt och kan i mars varianten direkt kan leda till hjärtstillestånd. Så 2009 kommer för min del alltså vara okrispig och det är nog det jag lider mest av, men om någon av er kan komma på nåt nyttigt som också krispigt så låt mig för all del veta, men sig inte en rå morot! det kanske kan upplevas som krispigt, men det är det inte per definition, det är bara hårt och väldigt väldigt äckligt...

Den mörkaste tiden

Det var ett bra tag sedan jag skrev något här, får börja med att be om ursäkt för det. Tiden har på nåt sätt sprungit ifrån mig, det har varit intensivt på jobbet, vi är mitt uppe i nån slags finanskris och det är snart jul.

Jobbet pallar jag inte och tänker jag inte redogöra för här, men den här finanskrisen tycker jag åtminstone är värd att nämna på några rader. Jag får en märklig känsla av någon slags demonisk snöboll som har kommit i rullning och att vi alla gärna bidrar på nåt sätt till den genom att blåsa i väg den ytterligare. Som jag vill minnas så var ju det första tecknet ( som alltid) bankernas vansinnes utlåningar i USA som i sin tur ledde till husen i USA inte gick att sälja som sen bidrog på nåt sätt till att finansbolag gick och torskade och som alltid så spred sig hela härligheten som ett virus över världen. Bilindustin var nästa rullgardin och eftersom båda våra "svenska" bilar ägs av USA så går det som det går med dem också...
och allt det här är nog bara början också...tror den här snöbollen tyvärr kan rulla långt, särskilt när mediadrevet gärna knuffar på lite extra.

å så julen... jag kommer ju för första gången vara värd för julfirande här på hemmaplan i Malmö.
Mor och Bror och syster med snubbe kommer att ta sig ner till vårt jordbävningsdrabbade skåne ( ja det hände faktiskt i morse, och ja det kändes) och mysa till det lite extra.

Men julfirande är ju inget man slänger ihop på en höft. Det känns ju som relativt stort projekt, de är ju jädrans massa som ska handlas, städas och fixas och lackas och packas och smyckas.
Jag som aldrig varit någon fena på något av detta står alltså inför mitt livs projekt. Men jag ser verkligen fram emot det, ska bli hur kul som helst!

En sista kommentar:

Gå ut och dansa! jag har upptäckt att hur töntigt det nu än är så e de fan i mig kul att någon gång ibland steppa ut på ställen där man kan bugga loss lite och kanske t.om köra en gammal "dorrosvängen" ( upphottad norrländsk version av foxtrot) Jag är ju innerst inne en liten bonnläpp som uppenbarligen finner nöje i sånt.

På senare år så har jag allra helst hängt på electroklubbar, men de blir ju lite tjatigt i längden det med, man kör sina moves antingen lite solo sådär i bakgrunden, eller så står man och försökerlite halvcoolt stå och steppa framför nån sötnos tills dom insett att ens "running man" kanske är något ouppdaterad och vänt sig åt andra hållet.

All ära åt denna ädla konst och att det har sin charm, men jag vet inte om det var alkoholen eller sällskapet men jag hade jädrigt kul faktiskt när jag i lördas i samband av en 30-års fest hamnade på ett sådant ställe. Tror sanningsenligt att det var en tillfällighet och att de var just så roligt eftersom det nog säkert var en 7-8 års jag gjorde det sist, men vem vet, man kanske ska mixa upp sin utgång någon gång då och då och ta på sig finskjortan och västen och ta sig en svängom?

Ibland är man då ädel..

Vet inte hur pass generösa ni andra är emot uteliggare, luffare och sånt.. eller huruvida ni har fadderbarn, stödjer barn cancer fonden, rosa bandet m.m, men jag själv är ganska dålig på allt sånt där. nej, det är ytterst sällan jag ger snubben på gatan de kronor han vill ha till bussen ( knark) det är många år sen jag köpte de hemlösas tidning, och jag ringer aldrig in några pengar till någon gala på tv. Jag är nog en ganska dålig människa, och har väl lite taskigt samvete för vissa saker i alla fall, visserligen till mitt försvar så har jag faktiskt både skänkt cash till svenska freds och till amnesty, men ja...jag gör det inte längre.

men å andra sidan så kan det vara ibland gott nog att göra något för sin medmänniska, åtminstone så man kan döva sitt dåliga samvete lite i alla fall. Nu kommer jag inte dra någon historia om hur jag hjälpt någon fattig till nytt arbete eller bostad eller något i den klassen av hjältedåd utan det hela är ganska enkelt.

Tidigt på lördag morgon efter en alldeles för lång julfest i danmark, så letar jag upp en taxi på stationen och ber taxichaffissen köra mig hem. Strax efter chaffissen plockat upp mig får han syn på 3 tjejer i kanske 15-16 års åldern som står och viftar. Eftersom det är tidig morgon frågar han mig om det är ok om han kör hem mig först och sen kör tjejerna som tydligen ska till lund via nån obygd först.
Sagt och gjort, det tar inte många minuter innan en av tjejerna av någon anledning börjar gråta och att dom helt plötsligt inser att dom inte har tillräckligt med pengar för att åka hela vägen till lund.

När taxin är framme hos mig betalar jag min resa och stiger ur och tänker väl först att jaja...dom får klara sig hem så bäst dom vill, men barar efter ca 30 meter får jag dåligt samvete och eftersom jag märker att taxibilen fortfarande står kvar, så går jag tillbaka och frågar vad som är på gång. Det visar sig att tjejerna totalt endast har 300 spänn och taxichaffisen ska prompt ha närmare 500 spänn för att köra dom. Klockan börjar nu närma sig halv sju på morgonen och den ena tjejen sitter bara och gråter. Min egen fortfarande ganska markanta berusning gör att jag själv är blir jag en aningen gråtmild och betalar helt enkelt mellanskillnaden till taxisnubben med garantin att han nu verkligen kör hem dessa stackars småtjejer i denna arla morgontimme.

Själv går jag hem och dråsar ner och somnar omedelbart med en lättare plånbok med också med ett gott samvete, visst var det ganska så gentilt av mig ändå ?