tisdag 21 april 2009

folk de måste vara nåt fel på ( del 1)

Hojt igen

Jag tänkte att jag skulle lista personer som jag finner irriterande eller som det allmänt måst måste vara nåt fel på. Vi börjar med pressen och listar de första tre elaka trollen.




Peter Wolodarski, politisk ledarskribent på Dagens Nyheter. Har varit min antagonist redan sedan LUF tiden och så fort jag läser nåt han skriver så mår jag illa. Kaxig, snobbig, väldigt höger och sjukt irriterande. Dessutom stör det mig att han har lyckats göra sig en karriär på att vara just sådan.



Per T Olsson - Ledarskribent på Sydsvenska Dagbladet. Att läsa hans helt galna åsikter på morgonen kan förstöra en hel dag. Sydsvenskan är för övrigt är en helt ok lokaltidning ( även om jag hyser en viss aversion mot sådana) men Per T Olsson får mig att aldrig någonsin vilja understödja den tidningen genom att prenumerera.



Maria Abrahamsson - Ledarskribent- Svenska Dagbladet. En person jag blir mer rädd för egentligen. Den där frisyren lyser av iron lady. Med järnhård blick lägger hon ut texten i morgonsofforna, och den texten borde göra vem som helst som är det minsta mänsklig livrädd.

söndag 5 april 2009

en av mina första skivor

Jag kan faktiskt inte komma ihåg min absolut första skiva som jag köpte själv, men jag kommer ihåg att jag gillade soundtrack skivor, jag hade miami vice, ghostbusters och några andra. Men jag minns faktiskt när jag köpte den här skivan, det var i en mindre skivbutik i stockholm och jag fick syn på det här omslaget och tyckte det var riktigt häftigt. Än till denna dag har jag faktiskt inte sett filmen men jag gissar på att det var en top gun kopia eller nåt sånt. Men jag får många minnen när jag hör den här låten :)

ännu äldre minnen

När jag ändå är inne på gamla minnen tänkte jag ta er tillbaka till min barndom. När jag var en sådär 7-8 år och började på allvar få upp ören för musik och inte bara barnsånger så bandade jag av den här låten av en kompis och det var absolut den bästa låt jag hade hört. Jag hade ingen egen bandspelare men kunde ligga på golvet framför mina föräldrars stereo och lyssna om och om på den här. Jag hade ingen aning om vem som var artisten eller vad fasiken han sjöng om, men refrängen var det coolaste!
erkänn att den fortfarande är bra? :)

minnen

Under slutet av högstadiet och början av gymnasiet så hade jag snöat in ganska rejält på soul och funk. Framförallt 60-70 tals funk och soul. Men helt plötsligt dök det upp en ny snubbe som spelade vad man kanske skulle kalla modern soul men med en skön bluesig känsla och den rätta stilen. och vilken röst! har alltid varit svag för falsetter och den här killen gör det bra.


http://www.youtube.com/watch?v=Iq_EfpGAH4o

söndag 29 mars 2009

partymusik!

Modeselektor har under många år varit mina electro favoriter och lyckas med konststycket att år efter år producera nästan bara bra partydängor. Den här är superfet och kom under 2008. pumpa upp volymen och så kan ni starta festen!

fredag 20 mars 2009

on the rail

påbörjade i morse min 11 timmars resa upp till östersund och är hyfsat sliten.
Som den tidsoptimist och dålig planerare var jag tvungen att stanna uppe och tjuvtvätta i natt, vilket gjorde att jag inte kom i säng förrän omkring tre i morse, tänkte att de spelar ju mindre roll då jag kan sova hur mycket som helst på tåget, allra helst med tanke på att jag naturligtvis åker första klass och då borde vara förskonad från skrikande barn, trängsel och hundar.
Tji fick jag när de i lund steppar på tre övermogna styrelse gubbar från nåt mindre viktigt skånskt företag ( skulle tippa på att de ligger i höör eller nåt) och jädrar i mig vad de tjattrar. De sitter här brevid mig och går på som värsta syjuntan, fattar inte att de pallar!
Har dragit på mig lurarna och försöker lyssna på musik, men deras grötiga brölande överröstar allt. En av herrarna har dagen till ära smällt på sig en gul flanell skjorta, svarta urtvättade jeans och som grädde på moset, en brun skinväst.
Borde det inte vara spöstraff på tjattrande i första klass? klart man kan få prata, men jag tycker nästan att man på första klass vis borde sköta sina dialoger diskret viskandes med huvuden tätt ihop. Men numera så är ju skillnaden mellan första och andra klass marginell. det rör sig oftast inte om mer än ett par hundralappar emellan, vilket helt klart är värt det om man ska åka långt. Men allvarligt, lite standardhyfs borde väl även den enklaste styrelsegubbe ha...även om man är från den skånska landsbygden..

jag vill sova nu!!

söndag 22 februari 2009

månadens whiskytips


Min whisky är inte från exakt samma tappning men jag har sedan en månad tillbaka en av de godaste whiskys jag någonsin smakat. Prislappen på ca 1000 kr ( beställning från tysklands färjan)
avskräcker, men är värt varenda krona.

Linkwood 23 årig. Litet destileri som precis som Port Ellen inte längre existerar. Så har du en slant över så kan jag väl rekommendera att du investerar i en sådan här goding.

Veckans Inköp


Blev så inspirerad efter några mycket trevliga cigarrer som jag fick i julklapp att jag tagit för vanan att då och då köpa några. Eftersom jag dock fått höra att cigarrer blir dåliga efter bara några veckor om de inte får ligga i en humidor så har jag väl lite stressrökt upp dem. Lite vansinnigt med tanke på att det är några billiga doningar direkt.

Kändes dock som att det var lite väl gubbigt att gå och köpa en Humidor. men nu har jag i alla fall gett efter för min impuls och gått och köpt mig en "Don Salvatore Humidor"( min ser ut som den på bilden fast blå) Jag måste erkänna att den gjorde mig glad, och det kan man ju ha sina funderingar kring. Jag har ännu inte fyllt 30 år, men intressemässigt så tycker jag om klassiska 50+ nöjen
Jag menar, jag samlar på whisky, äger en humidor ( med fina cigarrer i ) gillar god mat, och att titta på "på spåret"

fattas nu bara att jag börjar lira golf och skaffar mig en "herrbetjänt" och för er som inte vet vad en sån är, så kan jag tala om att det är en typ av hängare som man hänger sina byxor på för att inte förstöra pressvecken..

Tragiskt eller hur?

Veckans NoNO


Gör aldrig misstaget och gå på stand up club själv. Två av mina polare ställde in i sista minuten och jag fick för mig att jag ändå borde ha det roligt, Jag menar man garvar ju inte bara för att man har kompisar där, man kan väl garva åt själva skämten eller hur? ja..det förutsätter kanske att det ska vara roligt där i och för sig, och det var det inte alls.

Jag satt på min stol och stressdrack öl ur flaskan med syftet att om jag blev lite berusad så kanske jag skulle tycka det dummerjönsarna på scenen sa var roligt...effekten blev att jag blev trött istället.

Den enda som egentligen var lite rolig var min rekommenderade medbloggare "en man med ett skägg" alias Kalle Lindh. Att han ägnade ca 10 min åt göra en variant på Robert Gustavssons "nä jag är inte bitter" för att han inte vann det stora bloggpriset var dock riktigt tjatigt och urtråkigt. Han kom igång sen och ägnade resten av tiden åt en anekdot om Arne Weise som bitvis var rätt kul...men samma sak där, han drog ut på det för länge så att de blev tjatigt och man undrar om han antingen inte har material tillräckligt för att kunna skoja under 12-13 minuter eller om han bara inte har känsla för när man ska sluta och vad som är roligt eller inte.
Bra bloggar skriva han dock, så vill ni se honom i sitt rätta element läs den istället, som stå uppare finns det mycket i övrigt att önska

I Pausen söker jag febrilt efter något bekant ansikte som man kanske kunde snacka med, istället så känner jag mig som en flipperkula studsandes mellan folk som uppenbarligen tyckte att jag stod i vägen hela tiden...

Tillslut så får jag äta upp min önsking när dyker det upp ett halvbekant ansikte som visar sig efter presentation vara en tillfällig dambekant från i somras. Situationen blir nu riktigt krystad och när jag sen försöker fly och det visar sig att hennes plats är exakt framför mig och jag blir tvungen att igen utbyta en gäng till stela leenden och höjda ögonbryn så lovar mig att aldrig gå på stand up ( åtminstone inte själv och kanske på lite mer kvalitativ underhållning än "oslipat"

Månadens mest oroväckande



Det har varit val och krig i Israel under den senaste månaden, och det parti det gått riktigt bra för är högernationella Yisrael Beytenu. Toppledningen består av ryska immigrant judar och de har vunnit många röster på att vilja rensa ut alla som inte är judar från Israel, framförallt vill man kasta ut alla araber, och då inte bara från det som i dag kallas israel utan även från västbanken..

När deras ledare Avigdor Lieberman står och hetsar upp folkmassorna och i princip agiterar för ett "rent Israel" och "Judeland för Judarna" så finner jag det åtminstone mycket obehagligt...

Att jag dessutom har starka minnen från Västbanken där militärjeepar med Judestjärnan i största display och soldater med megafone skriker ut att det är utegångsförbud....bidrar till den mycket märkliga känslan...

Vad är det som händer??