tisdag 21 april 2009

folk de måste vara nåt fel på ( del 1)

Hojt igen

Jag tänkte att jag skulle lista personer som jag finner irriterande eller som det allmänt måst måste vara nåt fel på. Vi börjar med pressen och listar de första tre elaka trollen.




Peter Wolodarski, politisk ledarskribent på Dagens Nyheter. Har varit min antagonist redan sedan LUF tiden och så fort jag läser nåt han skriver så mår jag illa. Kaxig, snobbig, väldigt höger och sjukt irriterande. Dessutom stör det mig att han har lyckats göra sig en karriär på att vara just sådan.



Per T Olsson - Ledarskribent på Sydsvenska Dagbladet. Att läsa hans helt galna åsikter på morgonen kan förstöra en hel dag. Sydsvenskan är för övrigt är en helt ok lokaltidning ( även om jag hyser en viss aversion mot sådana) men Per T Olsson får mig att aldrig någonsin vilja understödja den tidningen genom att prenumerera.



Maria Abrahamsson - Ledarskribent- Svenska Dagbladet. En person jag blir mer rädd för egentligen. Den där frisyren lyser av iron lady. Med järnhård blick lägger hon ut texten i morgonsofforna, och den texten borde göra vem som helst som är det minsta mänsklig livrädd.

söndag 5 april 2009

en av mina första skivor

Jag kan faktiskt inte komma ihåg min absolut första skiva som jag köpte själv, men jag kommer ihåg att jag gillade soundtrack skivor, jag hade miami vice, ghostbusters och några andra. Men jag minns faktiskt när jag köpte den här skivan, det var i en mindre skivbutik i stockholm och jag fick syn på det här omslaget och tyckte det var riktigt häftigt. Än till denna dag har jag faktiskt inte sett filmen men jag gissar på att det var en top gun kopia eller nåt sånt. Men jag får många minnen när jag hör den här låten :)

ännu äldre minnen

När jag ändå är inne på gamla minnen tänkte jag ta er tillbaka till min barndom. När jag var en sådär 7-8 år och började på allvar få upp ören för musik och inte bara barnsånger så bandade jag av den här låten av en kompis och det var absolut den bästa låt jag hade hört. Jag hade ingen egen bandspelare men kunde ligga på golvet framför mina föräldrars stereo och lyssna om och om på den här. Jag hade ingen aning om vem som var artisten eller vad fasiken han sjöng om, men refrängen var det coolaste!
erkänn att den fortfarande är bra? :)

minnen

Under slutet av högstadiet och början av gymnasiet så hade jag snöat in ganska rejält på soul och funk. Framförallt 60-70 tals funk och soul. Men helt plötsligt dök det upp en ny snubbe som spelade vad man kanske skulle kalla modern soul men med en skön bluesig känsla och den rätta stilen. och vilken röst! har alltid varit svag för falsetter och den här killen gör det bra.


http://www.youtube.com/watch?v=Iq_EfpGAH4o