Ibland är man då ädel..

Vet inte hur pass generösa ni andra är emot uteliggare, luffare och sånt.. eller huruvida ni har fadderbarn, stödjer barn cancer fonden, rosa bandet m.m, men jag själv är ganska dålig på allt sånt där. nej, det är ytterst sällan jag ger snubben på gatan de kronor han vill ha till bussen ( knark) det är många år sen jag köpte de hemlösas tidning, och jag ringer aldrig in några pengar till någon gala på tv. Jag är nog en ganska dålig människa, och har väl lite taskigt samvete för vissa saker i alla fall, visserligen till mitt försvar så har jag faktiskt både skänkt cash till svenska freds och till amnesty, men ja...jag gör det inte längre.

men å andra sidan så kan det vara ibland gott nog att göra något för sin medmänniska, åtminstone så man kan döva sitt dåliga samvete lite i alla fall. Nu kommer jag inte dra någon historia om hur jag hjälpt någon fattig till nytt arbete eller bostad eller något i den klassen av hjältedåd utan det hela är ganska enkelt.

Tidigt på lördag morgon efter en alldeles för lång julfest i danmark, så letar jag upp en taxi på stationen och ber taxichaffissen köra mig hem. Strax efter chaffissen plockat upp mig får han syn på 3 tjejer i kanske 15-16 års åldern som står och viftar. Eftersom det är tidig morgon frågar han mig om det är ok om han kör hem mig först och sen kör tjejerna som tydligen ska till lund via nån obygd först.
Sagt och gjort, det tar inte många minuter innan en av tjejerna av någon anledning börjar gråta och att dom helt plötsligt inser att dom inte har tillräckligt med pengar för att åka hela vägen till lund.

När taxin är framme hos mig betalar jag min resa och stiger ur och tänker väl först att jaja...dom får klara sig hem så bäst dom vill, men barar efter ca 30 meter får jag dåligt samvete och eftersom jag märker att taxibilen fortfarande står kvar, så går jag tillbaka och frågar vad som är på gång. Det visar sig att tjejerna totalt endast har 300 spänn och taxichaffisen ska prompt ha närmare 500 spänn för att köra dom. Klockan börjar nu närma sig halv sju på morgonen och den ena tjejen sitter bara och gråter. Min egen fortfarande ganska markanta berusning gör att jag själv är blir jag en aningen gråtmild och betalar helt enkelt mellanskillnaden till taxisnubben med garantin att han nu verkligen kör hem dessa stackars småtjejer i denna arla morgontimme.

Själv går jag hem och dråsar ner och somnar omedelbart med en lättare plånbok med också med ett gott samvete, visst var det ganska så gentilt av mig ändå ?