5 dagar kvar till 30

På lördag blir jag 30 år gammal. Med betoning på gammal. Jag börjar verkligen känna mig gammal nu. Det är illa, jag fasar faktiskt över att jag nu om bara ett par dagar kommer rent bokföringsmässigt kommer att ha lämnat 20+ åldern för att nu måste börja beteckna mig som 30+
Det känns faktiskt inte alls bra. Vad var det som hände egentligen?
På ett sätt känns det faktiskt inte som att det var så länge sen som jag var 20 år och med tillförsikt i blicken tog mig an livet och studier och på ett annat sätt känns det som om det var evigheter sen.

Men fort har det gått och jag vet inte riktigt vad jag verkligen har åstadkommit under dessa 10 år...
visst, det har hänt en del och många minnen har skapats, men har jag verkligen uppnått det jag ville vid den här åldern? nej inte alls. Faktiskt långt ifrån, och jag tror att det är just det som stör mig. Fan, jag skulle ju ha kommit så mycket längre var det ju tänkt och nu är man ju halvvägs till pensionen och lever fortfarande ungefär samma liv som jag gjorde för 10 år sedan...
Jag står helt enkelt och stampar kvar i ett liv som jag egentligen borde ha lämnat. Det är ju lite tragiskt faktiskt. Jag vill minnas att jag kände ett par 30 åringar när jag var omkring 20 och att jag tyckte att de faktiskt var rätt patetiska figurer som levde samma liv som jag gjorde fast de var 10 år äldre. Tyckte lite synd om dem...

och nu är man där själv, och vet inte riktigt hur jag hamnade här.
nåja, det är ju inte så att det är försent ännu, men på något sätt känns det som de flesta tågen redan har gått. Det måste till en förändring snart, det måste ske något revolutionerande som gör att allting förändras...till det bättre.
Det är inte dåligt nu, men det funkar inte att traska på i samma gamla fotspår som man alltid gjort och i princip förvänta sig att förändringar kommer som brev på posten.
Den enda som kan se till att det blir någon förändring är ju faktiskt bara jag själv. Så nu gäller det att ta sig i kragen och fixa det här. Eller hur?