Den mörkaste tiden

Det var ett bra tag sedan jag skrev något här, får börja med att be om ursäkt för det. Tiden har på nåt sätt sprungit ifrån mig, det har varit intensivt på jobbet, vi är mitt uppe i nån slags finanskris och det är snart jul.

Jobbet pallar jag inte och tänker jag inte redogöra för här, men den här finanskrisen tycker jag åtminstone är värd att nämna på några rader. Jag får en märklig känsla av någon slags demonisk snöboll som har kommit i rullning och att vi alla gärna bidrar på nåt sätt till den genom att blåsa i väg den ytterligare. Som jag vill minnas så var ju det första tecknet ( som alltid) bankernas vansinnes utlåningar i USA som i sin tur ledde till husen i USA inte gick att sälja som sen bidrog på nåt sätt till att finansbolag gick och torskade och som alltid så spred sig hela härligheten som ett virus över världen. Bilindustin var nästa rullgardin och eftersom båda våra "svenska" bilar ägs av USA så går det som det går med dem också...
och allt det här är nog bara början också...tror den här snöbollen tyvärr kan rulla långt, särskilt när mediadrevet gärna knuffar på lite extra.

å så julen... jag kommer ju för första gången vara värd för julfirande här på hemmaplan i Malmö.
Mor och Bror och syster med snubbe kommer att ta sig ner till vårt jordbävningsdrabbade skåne ( ja det hände faktiskt i morse, och ja det kändes) och mysa till det lite extra.

Men julfirande är ju inget man slänger ihop på en höft. Det känns ju som relativt stort projekt, de är ju jädrans massa som ska handlas, städas och fixas och lackas och packas och smyckas.
Jag som aldrig varit någon fena på något av detta står alltså inför mitt livs projekt. Men jag ser verkligen fram emot det, ska bli hur kul som helst!

En sista kommentar:

Gå ut och dansa! jag har upptäckt att hur töntigt det nu än är så e de fan i mig kul att någon gång ibland steppa ut på ställen där man kan bugga loss lite och kanske t.om köra en gammal "dorrosvängen" ( upphottad norrländsk version av foxtrot) Jag är ju innerst inne en liten bonnläpp som uppenbarligen finner nöje i sånt.

På senare år så har jag allra helst hängt på electroklubbar, men de blir ju lite tjatigt i längden det med, man kör sina moves antingen lite solo sådär i bakgrunden, eller så står man och försökerlite halvcoolt stå och steppa framför nån sötnos tills dom insett att ens "running man" kanske är något ouppdaterad och vänt sig åt andra hållet.

All ära åt denna ädla konst och att det har sin charm, men jag vet inte om det var alkoholen eller sällskapet men jag hade jädrigt kul faktiskt när jag i lördas i samband av en 30-års fest hamnade på ett sådant ställe. Tror sanningsenligt att det var en tillfällighet och att de var just så roligt eftersom det nog säkert var en 7-8 års jag gjorde det sist, men vem vet, man kanske ska mixa upp sin utgång någon gång då och då och ta på sig finskjortan och västen och ta sig en svängom?